Idag gick det bättre än vad det har gjort den senaste tiden! Mårten började som vanligt, spänd, okoncentrerad och trippig. Det tog ett tag men efter att jag skrittat runt, böjt, böjt och böjt och pratat med Anna samtidigt som hon red sin häst, kände jag att han började släppa. Han släppte inte igenom helt, men slappnade av och då började jag trava.

 

Jag red inte speciellt länge själv, utan satte upp Anna på Mårten för att hon skulle få rida lite på honom istället. Hon är jätteduktig och berättade hela tiden vad hon var ute efter och hur hon gjorde för att komma dit, vilket är väldigt lärorikt för mig som kunde se hur Mårten ändrade på sig efter en stund. 

 

När Anna fick honom som hon ville - på yttertygeln - gick han jättefint min pålle. Då red hon ett tag till och hoppade sedan av och jag vart överlycklig över att min häst släppte till. Nu känns det som att vi faktiskt kan kämpa oss igenom det här!

 

Stort tack till Anna, som är dagens hjälte! :)