Det har varit mycket snack om "Veckans kalkon" som TV4 visade igårkväll. Framför allt för att ridsportssverige reagerade i en storm av hat och ilska mot TV4 Sporten och Mattias Tjernström. Anledningen? Mattias Tjernström ifrågasatte insamlingen till Sara Algotsson Ostholt för att hon skulle kunna behålla sin häst.

 

Jag kan faktiskt förstå vissa argument i inslaget. För visst finns det viktigare saker att lägga pengarna på. Verkligen. Barn som svälter, djur som närmar sig utrotning etc. Men jag ifrågasätter inte insamlingen, för jag respekterar människors val när det gäller vad de ska lägga pengarna på. Vill de betala en häst till Silver-Sara får de bannemig göra det! Jag tycker inte att någon ska ha rätten att bestämma eller klaga på ens beslut vad man lägger sina egna pengar på.

 

Man märker ganska tydligt under inslaget att idéen med kalkonen är för att provocera och irritera. Och ridsporten svarar tillbaka med precis det som alla som inte riktigt förstår sporten är ute efter. Vi blir irriterade, arga och till och med förbannade. Vi sätter oss på facebook och skriver ett argt inlägg i TV4s logg där vi berättar hur illa det är av dem att tillåta något sånt här och att vi minsann är lika mycket värda. 

 

Problemet är då, att det inte är TV4 som svarar och bryr sig - utan istället (oftast) killar som inte delar samma åsikter som vi hästälskare gör. De påpekar ganska snabbt att vi är töntiga, att vi leker med maten och att ridning inte alls är någon sport och inte förtjänar någon uppmärksamhet.

 

Jag har under den senaste veckan läst många kommentarer om hur värdelöst ridning och hästar är, pga. både den dåliga uppmärksamheten kring insamlingen till Mrs. Medicott, och nu den nedklankande tonen i Veckans Kalkon. Jag är inte mycket bättre än resten av Sverige, för jag brusar upp minst lika mycket och blir lika arg när vi inte blir respekterade för att vi lyckades förälska oss i ridsporten istället för bollsporten.

 

Men jag har även insett att det inte hjälper hur mycket och länge vi än predikar om hur tufft det är att vara i stallet och med hästar - för haters gonna hate. De som går in i diskussionerna omkring vår sport är inte ute efter kunskap och lärdom, de är i regel ute efter att provocera och de lyckas så väl. Vi provoceras så fruktansvärt lätt att det nästan är lite pinsamt för mig själv när jag blir arg över kommentaren från Emil, 20 år "ridsport är töntigt och förtjänar ingen plats i TV". 

 

Jag tror att om vi skulle skita i alla som hatar vår sport så mycket, och tar media med en nypa salt, att vi skulle klara oss bättre. Jag håller med om att vi inte får tillräckligt stor plats i media, och jag vill lika mycket som alla andra att folk ska tycka att ridsport är lika ansträngande som fotboll och ishockey, men jag har lärt mig av erfarenhet att det inte blir bättre med våra mothugg.

 

Vi behöver lära oss att vända ryggen till och fightas där det gör någon skillnad,

för det tror jag inte det gör just nu. Vi måste bli lika tåliga med människorna, 

som vi är med våra hästar! Stay strong, friends. Vi är lika viktiga, vad dem än tycker.