Idag är det exakt två år sedan Mårten kom hem till mig. Jag kommer ihåg hur glad jag var, hur pirrigt det kändes i magen och hur skönt det var när man insåg att han såg ut att trivas rätt bra. Kommer ihåg att jag inte litade på honom i början, att jag inte alls visste hur han var för jag hade trots allt bara vetat om honom i några veckor. Men åh vad bra det kändes - att äntligen ha min häst. Hästen med stort H, hästen som kändes så varm i hjärtat. Det kändes helt rätt.

 

Och jag är så glad att jag åkte på den där provridningen för lite mer än två år sedan. För jag tänkte skita i det först, för jag tyckte inte att hästen verkade värt det. Men jag åkte, och jag är så glad för det! Visste efter fem minuter på Mårten att det här var hästen för mig.