Red som vanligt lektion i tisdags, och det blev efterlängtat dressyr. Jag brukar inte vara stormförtjust i dressyrlektionerna men jag kände att det verkligen var på tiden att vi hade en riktig genomkörare, då det inte blivit någon på ett ganska bra tag.

Vi red mycket öppnor och slutor genom hela lektionen och Mårten var väldigt spänd och trippig till och från. I början var det inte på tal om att han ville flytta sig någonting i sidorna, bara spände sig och drog upp huvudet i skyn så jag inte skulle få tag på honom. Fick rida som satan för att få ner honom på jorden igen, men efter ett tag började han slappna av och så blev det genast bättre.

Jag har haft lite svårt att jobba honom utan att han blir spänd nu ett bra tag, så det var skönt att det släppte lite i alla fall. Vi gjorde även lite öppnor och slutor i galopp, vilket han tyckte var fruktansvärt jobbigt men det är det som behövs just nu. Han måste få igång sina bakben och få upp ryggen istället för att bara sladda runt med rumpan och sänka ryggen och dra upp huvudet. I slutet av lektionen kändes han väldigt fin faktiskt, dcok var både han och jag näst intill slutkörda. Men det är då man känner att man har lyckats! Och då kvittar det faktiskt hur jobbigt det har varit på vägen dit, när man väl kommer till det stadiet då han slappnar av samtidigt som han trampar under sig och anstränger sig, då är det verkligen värt allt slit.

Igår tänkte jag att jag skulle köra lite samma upplägg som träningen i tisdags. Jag tror Mårten hade lite träningsvärk från dagen innan dock, för han var väldigt spänd och ville inte alls samarbeta. Sen var jag på utebanan helt själv också, och då blir Mårten mycket stissigare än vad han brukar vara när det är hästar i närheten. Han ville i vilket fall som helst inte alls koncentrera sig på mig och var faktiskt lite tjurig ett tag.

Blev bara att jag skrittjobbade honom faktiskt, travade några enstaka minuter och sen gick jag tillbaka till skritt för att få honom att slappna av och gå igenom lite. Red volter med mycket böjning i sidorna och slutor och öppnor på både rakt och böjt spår, och i slutet kändes han lite bättre. Dock inte i närheten som han kändes i tisdags men jag kände att det faktiskt räckte där. Gav honom ton av klappar så han skulle slappna av och förstå att han hade gjort rätt och tog in honom sedan.

Idag är det yttligare en träning för Pia på schemat. Tror vi ska hoppa idag, och det ska bli intressant. Skönt att få lite tips inför söndag då det är tävling igen och hoppas verkligen att jag sköter mig lika mycket som jag hoppas Mårten sköter sig. Ja, jag hoppas det går bra alltså.