Idag var det såå fint väder ute! Hela dagen har det varit soligt och skönt. Älskar hösten när den är sådan. Eftersom det var så fint väder ansåg inte jag att det fanns någon anledning för mig att inte rida, så jag sadlade min prins och red en stund!

 

Började ganska simpelt med att han skulle gå fram och inte bita fast sig i sidorna. Gjorde mycket volter utifrån fyrkantsspåret, och gjorde även snäva åttvolter titt som tätt, allt för att han skulle slappna av och mjukna i sidorna. Höll på med skritten ett ganska bra tag innan jag började trava med samma tänk som i skritten.

 

Det blir nästan alltid att han försöker springa iväg när jag börjar trava. Lägger upp ett tempo som han tycker passar och pinnar på som bara den. Då brukar jag gå tillbaka till skritten, jobba lite mer där och sedan prova traven igen. Det brukar alltid fungera, vilket det även gjorde idag. 

 

Jag satte mig ner i traven och tänkte att nu jäklar, nu ska han inte få dra mig ur sadeln och jag ska sitta kvar även om han drar upp huvudet och spänner till! Sagt och gjort (om det alltid vore så enkelt) satt jag som fastklistrad i sadeln. Höll om och skänklade på med ytterskänkeln så yttebogen skulle komma på plats samtidigt som jag böjde mycket i sidorna och försökte få honom till att inte hänga i handen. 

 

Efter en stunds trav saktade jag åter igen av till skritt, skrittade en stund för att sedan fatta galopp från trav. Han var  inte riktigt med på galoppfattningarna men det var inte vad jag tänkte öva på idag, så jag blundade för det. Försökte tänka samma som i traven - sitt, sitt, sitt! Han skulle inte få dra ur mig ur sadeln, och på så vis vinna. Så jag satt, jag höll om med benen, speciellt ytterskänkeln så han skulle få stöd och stundvis var han riktigt fin i galoppen. Då välver han verkligen ryggen och går i en väldigt rund form. Hela hästen känns ungefär som att sitta på ett upp och nervänt u i de lägena. Superhäftigt! 

 

Skönt att komma ut lite och skönt att Mårten fick röra på sig. Imorgon blir det dressyrpass!

Precis som vanligt blev min planerade dag något helt annat när jag kom till stallet! Ösregn och iskallt ute fick mig att snabbt ändra planerna (om det inte blev bättre väder). Hämtade in pojkarna (Mårten och Frost) direkt när jag kom och de var ganska nöjda med att få komma in i värmen. Mårten fick på sig ett varmt fleecetäcke för han såg ganska frusen ut måste jag säga.

 

Jag ändrade även planen om att klippa Mårten påväg ut i bilen. Anledningen till att jag får lite kalla fötter är för att jag inte tycker att han har svettats jättemycket när jag ridit, och att han inte har fått sin riktiga vinterpäls ännu. Sen är jag samtidigt lite kluven för jag vill inte att han ska stå och frysa om han nu ändå svettas och på så vis bli sjuk för att han har så tjock päls som han har nu. 

 

Jag ska nog vänta i alla fall två veckor till innan jag klipper honom, så kanske jag slipper klippa honom mer än en gång i vinter. Det vore ju ganska skönt!

 

Har precis kollat klart på första världskupstävlingen och tyvärr placerade sig inte vår kung, Rolf-Göran Bengtsson. Det var verkligen nerve wracking att titta på omhoppningen, som vanligt, men precis lika roligt som vanligt också. 

 

Idag står det dressyrande och klippning på schemat. Ska slänga i mig lite mat alldeles strax, och sedan ta lilla röda bilen och köra mot stallet. Får se hur länge jag blir där, men det blir nog några timmar i alla fall.

 

Idag longerades Mårten! Jag brukar inte tycka om att longera hästar, då jag anser att man gör det för att få fram en hälta och inte i träningsyfte (kan man tömköra istället), men det var så längesen nu och jag kände att det var bättre än att rida idag.

 

Han skötte sig bra från start, trots att det regnade och var lite tråkigt väder. Hade på honom ett regntäcke med hals, så han var rätt skyddad från regnet.

 

Jag skrittade honom i ca 10 min innan jag satte igång honom i trav. Travade nästan lika länge och sedan fick han galoppera en del. Bytte sedan varv och gjorde likadant där. Efter sista galoppen släppte han igenom jättefint och gick i en avslappnad och fin form. Han var duktig idag!

 

Igårkväll vart jag och en kompis från stallet på en föreläsning om sadelutprovning. Riktigt intressant och man fick många tips på hur man skulle se om sin sadel passade och vad man annars kunde göra för att få den att passa på andra vis än att nödvändigtvis behöva byta den (det är ju dock det att rekomendera).

 

Idag är det upp till bevis, för att använda hans metoder och se om jag lärde mig något och om min sadel verkligen ligger så bra som jag tror.

Idag fortsatte jag på det spåret som Anna jobbade med igår. Mårten kändes mycket mjukare i båda sidorna vilket var skönt, då jag var lite orolig över att han skulle ha stelnat till över natten (han är mästare på det). Jag skrittade länge, och tänkte hela tiden på att han inte fick bita sig fast, och gjorde han det höll jag emot och släpte för att han skulle ta stödet själv och inte hänga sig i handen.

 

Efter en skritt på säkert en halvtimme började jag trava lite. Valde att trava i åttor och var noga med att han skulle vara lika mjuk och böjbar i båda sidorna, vilket var lite jobbigare i högersidan. Fick lägga lite extra volter för att känna att han släppte men efter ett tag kändes det bättre.

 

I galoppen är högergaloppen den svåraste. Han skjuter ju gärna ut högerbogen samt vänster bak, och det krävs mycket arbete för att få dem på plats. Jag måste lära mig och orka få ordning på det fortare, men det tar tid det också. Här bråkade vi en hel del, men släppte det och gick vidare till vänstergaloppen. I den sidan är han mycket finare och han gick i en balanserad och rund galopp större delen av tiden, vilket var jätteskönt. Kunde verkligen slappna av och bara sitta och njuta. 

 

Jag är en riktig seriemänniska. Tittar mycket hellre på serier än film.

För tillfället har jag en hästserie som jag följer slaviskt. Den har hållit på i några år,

men den är fantastisk! Jag lär mig en hel del genom den också, haha.

 

Serien handlar om Amy och hennes familj som bor på en hästranch i Hudson, Alberta. Amy kallas för "miracle-girl" då hon har en fantastisk talang för att få hästar att lita på henne och göra som hon vill. Hon jobbar med problemhästar och får det mesta att verka enkelt. Mycket händer på gården och det är alltid något äventyr framför Amy och de andra!

 

Idag, för första gången på många veckor, kändes det riktigt roligt att rida!  Jag har känt mig väldigt uppgiven och helt värdelös på ridfronten de senaste dagarna, men idag fick jag hjälp av Anna (igen) som är en mästare på att rida till hästar. Hon är så himla duktig och jag fick höra lugnande ord och hjälpande ord.

 

När jag sedan själv satt upp var Mårten betydligt mjukare, så pass loss att jag själv (trots självförtroende nere vid botten) kände att jag skulle kunna rida bort det om jag gav det lite tid. Dock kände jag inte att det var tid för det idag, då han hade jobbat på bra med Anna redan. Men Anna fortsatte i ialla fall att hjälpa mig under tiden jag red, sådant som jag behöver.

 

Jag behöver stärka mina muskler, så att Mårten inte kan komma undan, samtidigt som jag måste lära mig hur jag ska lura honom och rida ifrån hans försök till att slippa arbeta. Men nu känner jag mig motiverad och redo för att ta mig an hans försök till att fly ifrån arbete och längtar tills imorgon när jag får rida igen!

 

Jag är så glad att jag har någon som Anna som inte tvekar med att hjälpa till.

Det var verkligen det här som behövdes, någon som hjälpte mig på traven.

 

Idag gick jag från entusiastisk till ridningen ner till totalt vrak efter att ha suttit av. Ingenting kändes bra idag, ingenting. Jag blir så ledsen, på mig själv, på Mårten, på allt. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vill inte rida ut för att riskera att bli skjutna, men jag vill inte vara på banan där jag bara mår dåligt för tillfället. Det känns som att det kvittar vad jag än gör, så händer det ingenting. Det kopplar inte mellan mig och Mårten i nuläget och vems fel det är känns ganska obvious. 

 

Idag är ingen bra dag. Återkommer imorgon istället när jag har samlat tankarna.

Kanske har jag kommit på någon mirakelkur för att rädda min ridning. 

Idag tog jag en kvällstur på världens bästa rygg. Satt med långa tyglar och skrittade en mörk runda på en halvtimme ungefär. Kände att det var vad som behövdes idag. Imorgon börjar älgjakten, och då håller jag mig gärna borta från skogen. Så det blir banan (möjligtvis en kortare framskrittningsrunda). 

 

Den största anledningen till att jag pausade bloggen lite var att det gick fruktansvärt dåligt i ridningen. Jag kan inte påstå att det har blivit mycket bättre ännu, men jag har fått tillbaka knistan lite. Jag blir väldigt tom på motivation när jag känner att det går sämre på hästfronten, vilket gjorde att jag också tappade allt intresse för bloggen. Detta går dock oftast så bra så att det löser sig i slutändan ändå, och nu är jag redo för nya tag med bloggen igen.

 

Som sagt är ridningen inte min starka sida för tillfället. De senaste veckorna har det bara gått rakt neråt i en väldigt skarp kurva, och jag blev både ledsen, besviken och arg för att det gjorde det. Nu, när jag har haft lite tid att tänka igenom allting inser jag att det finns flera faktorer till varför det går dåligt. 

 

• Mårten har sedan ett tag tillbaka börjat sätta sin vinterpäls. Vilket resulterar i en del pälsfällning samt trötthet från hans sida.
• Temperaturen  ute har sjukit drastiskt här hemma de senaste veckorna, vilket jag tror i resulterar i en lite stelare pålle än vanligt. Mårten är en sådan häst man får rida loss varje dag, men det har varit mycket kämpigare och har inte alltid löst sig.
• Vi har inte tränat på ett bra tag, vilket resulterar i att jag rider sämre =  gör inte hästen bättre.
• Och till sist, som jag inte vet har en faktor eller inte, men ändå har med i tankarna är att vi har stoppat om sadeln vilket har gjort att den blivit helt anorlunda (och ligger bättre) vilket Mårten inte är van vid.