Igår red jag Mårten på banan. Vi höll på i över en timme på grund utav att Mårten inte hade någon som helst lust att släppa efter i högertygeln igår. Han biter sig fast lite där och hänger sig i handen, och jag har lätt då blivit dragandes för att få bort det, men som istället resulterat i att han hängt sig ännu mer. Det är ett av våra problem som vi har jobbat med mycket de senaste månaderna. Det har blivit bättre, men inte helt bra ännu.

 

 

Planen med gårdagens ridpass var att öva på övergångar. Hela passet skulle gå åt till det då det är en grej som vi verkligen behöver öva på. I början var det lite kämpigt och halterna är inte så bra alls. Övergångarna från trav till skritt blir bra när vi har övat på dem en stund och jag gjorde många, många i båda varven. Tog upp Mårten i galopp och där började han hänga sig i högerhanden. Det resulterade i att jag böjde honom ganska rejält åt det hållet och höll där på en mindre volt, till han släppte igenom. Jag tror vi red runt sådär i trav i 10-20 minuter innan han släppte igenom lite och lättade i min hand. 

 

Jag tog ut honom på en större volt och så fort som han hängde sig i högerhanden så släppte jag där, och tog kontakt igen och höll på så. Jag ställde honom utåt så fort jag kände att ytterbogen inte hängde med och höll på så ett bra tag och till slut gav det resultat. Han var inte helt loss i sidan men mycket bättre. Galopperade lite i båda varven och försökte verkligen sätta honom på rumpan och ställa åt rätt håll.

 

Travade av honom genom att släppa efter på yttertygeln och ta väldigt ledande tygeltag inåt, framåt och neråt. Han kändes helt ok här så det tyckte jag räckte för dagen då. Skrittade av honom länge på långa tyglar och sedan fick han morötter i krubban! 

 

Det här problemet är ingenting som släpper på en gång och ett ridpass. Det kommer krävas mycket tid för att han ska bli mer liksidig och vi har kommit en bra bit på vägen även om vi inte hittat fram helt. Jag vet varför han har svårare med den sidan (har fått det bekräftat av olika tränare) och det är helt enkelt bara att fortsätta kämpa med det. Kanske kommer det vara så att det aldrig löser sig helt, men då måste jag hitta sätt så jag kan göra det bästa möjliga ur situationen.