Jag sitter just nu på Miroi nere i stan och väntar egentligen bara på att få cykla hem. Jag är här två gånger i veckan för att få aktivitetsstöd ifrån Arbetsförmedlingen eftersom jag är arbetslös. Inte det roligaste men två halvdagar i veckan är väl ändå helt okej.

 

Igår var kiropraktorn ute hos oss i stallet och kollade igenom våra hästar. Tur vart väl det för alla hästar satt fast någonstans. Mårten hade låsningar på de vanliga ställena och jag börjar få lite panik på hur jag ska lösa dem nu. De kommer tillbaka om och om igen och det måste ju vara något som jag inte gör tillräckligt för att bättra det. Jag skulle behöva få ett jobb så att jag har råd att träna för det tror jag är en viktig faktor för att jag ska kunna lösa hans problem. Det är tämligen svårt att veta hur det ser ut när man rider när man inte har speglar och näst intill alltid rider ensam. Nu ska han i alla fall vila idag och skrittas imorgon så är det vanlig ridning sen efter det.

 

Jag hann i alla fall med att rida ett pass i Angelicas sadel och tyckte väl kanske inte det var den skönaste men man satt definitivt där man satt. Den är väldigt djup i sätet och hög fram (vilket tydligen passar min häst bäst) och du kommer liksom inte precis någonstans när du väl satt dig där. Det var väldigt bra i galoppen där Mårten annars har en tendens att dra mig upp ur sadeln - nu kunde jag sitta kvar och verkligen jobba med sitsen. Jag tror att jag kommer behöva rida in mig lite i den men jag tror definitivt att den kan vara något för oss.