Trots att jag är så grymt glad när det börjar tina upp i markerna, så hatar jag det innerst inne lite ändå. Inte är det för att det är jobbigt att det är blött, och inte för att det blir ruggigt och regnar mycket. Nej, det är för den förbannade leran som min häst prombt ska rulla sig i - varje dag! 

 

Mårten är en sådan smutsgris, vilket jag visste om när jag fick hem honom. Men det skär lite i hjärtat när han varje dag kommer in och ser ut som om han är helbrun. Det är tur att han går med täcke, för hade han inte gjort det hade jag nog fått stå och skrubba x antal timmar varje dag. Speciellt om han inte hade varit klippt! Vissa dagar ser man knappt att Mårren faktiskt har fyra vita strumpor.