Mårten är skadad - igen. För ca 1 månad sedan märkte jag att han vart ordentligt halt när jag satt upp på honom. Han var så pass halt att jag märkte det redan i skritten, och inte kom mer än 5 meter från stallknuten. 

 

Jag lät det vara (efter råd från veterinär Henric) i lite över en vecka innan jag ringde och bokade tid. Då vart han fortfarande halt. När Henric kom (ytterligare en vecka senare) var han jättehalt, så pass halt att Henric inte ens tyckte att böjprov var nödvändigt. 

 

Vi röntgade Mårris ben runt om, i jakt på vad som skulle kunna vara en fraktur. Vi hittade ingen fraktur. Inget annat heller som skulle göra honom halt, och Henric tror helt enkelt att han har vrickat sig rejält. Om han gjort det i hagen eller under ridturen dagen innan jag märkte hältan, det vet jag inte riktigt. Först vart jag helt säker på att det hände under ridturen, men när jag har tänkt på det här om och om igen de senaste två veckorna, har jag grubblat fram att jag faktiskt tyckte att han haltade under ridturen med, bara inte lika mycket som det sedan var dagen efter. 

 

Han har sin sista medicindag idag, och nästa fredag (2/10) så kommer Henric ut igen och kollar honom. Då hoppas jag för allt jag är värd att min bästa vän inte har ont i sitt ben mer och vi kan umgås även upp ifrån ryggen.