Ibland, när jag är ute och rider på min fina häst kan jag verkligen känna att jag är världens lyckligaste lottade människa. Inte bara för att jag har en fantastisk häst, kärleksfull pojkvän, bästa föräldrarna, coolaste släktingarna och härligaste vännerna - utan även för allt som är runt omkring. Hur lyckligt lottad just jag är, som kan ha det så bra som jag har det. Och som om det inte vore nog med allt det, står jag i ett mysigt stall, med en fantastisk hyresfamilj som stöttar i alla lägen och med ridvägar med finaste utsikten. Kan det verkligen bli bättre?