En ständigt återkommande fråga.

En sak som jag har funderat mycket på genom åren som hästägare är hur hästarna egentligen tyr sig till oss. En sak är ju säkert - ju mer vi umgås med dem, desto närmare dem kommer vi. Men varför är det så? Skulle en häst göra allt för sin ryttare som vi ofta säger? Litar de på oss? Och i så fall, litar de på oss som människa, eller som hästkamrat? Jag har hur många frågor som helst när det gäller just hur hästar ser på oss människor. Det värsta är, vem har svaren?
 
Mårten är som jag visat på film (och genom text för den delen) väldigt bra på det sättet att han följer mig och lyssnar på mig. Det som jag dock inte vet är varför. Är han rädd för mig? Är jag högre i rang än honom och det är därför han följer mig? Är det för att jag ger honom mat? Vatten? Kärlek?
 
Jag och en kompis har provat det där lite, när vi var ensamma i ett ridhus med honom lös en gång. Hon hade morötter - jag hade ingenting. I början följde Mårten mig som vanligt, men när han tröttnade eller insåg att min vän hade en morot så gick han till henne istället och följde henne. Efter en stund efter att hennes morötter tagit slut, kom han tillbaka till mig. Vi fann egentligen aldrig någon anledning till varför han gjorde så (mer än att han ville åt morötterna då, såklart) och det grämer mig lite.
 
Det är ju klart att jag vill att Mårten ska vilja följa mig. Att han ser mig som en ledare, en typ av hästkompis, någon som han kan söka skydd hos. Men man märker att han gör även det med andra. Han är inte en sådan häst som bara en person kan hantera, utan tvärt om så skulle nog vem som helst kunna ta hand om honom. 
 
 
Ännu en faktor i just det här är att Mårten och jag (tycker jag) har utvecklat en närmare relation sedan jag flyttade till Hågeryd. Jag upplever att vi kan leka på ett annat sätt nu. Jag kan schasa iväg honom för att sedan kalla in honom igen. Han slutar oftast inte att helt plötsligt följa mig som förr, utan han följer mig vart jag går även om det är någon eller något annat i närheten. Hamnar han på efterkälken så springer han ikapp. Han gör det jag gör helt enkelt. 
 
Vi har på något vis kommit närmare varandra sedan flytten, men jag vet egentligen inte varför. Han brukar lukta på min hand när jag leder honom, speciellt om han blir lite spänd. Han har även en tendens att försöka krypa nära inpå när han blir rädd och spänd - som att jag ska skydda honom. Och jag vet inte varför. Jag har fått höra att han luktar på mig för att se hur min puls är. Känna av om jag är spänd och otrygg. Och det kan jag gå med på, då han oftast lugnar ner sig när han gjort det.
 
Jag har så galet mycket frågor, när det gäller hästars beteende mot oss människor.
Jag vet hur de behandlar varandra, till viss del i alla fall. Men oss då?
 
 
Är det någon som har svar på någon av alla dessa frågor, så tveka inte att skriva!
PUBLICERAT 2013-01-07 | 12:25:00 | KATEGORI I Fridas huvud | 1 Kommentarer
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En sak som jag har funderat mycket på genom åren som hästägare är hur hästarna egentligen tyr sig till oss. En sak är ju säkert - ju mer vi umgås med dem, desto närmare dem kommer vi. Men varför är det så? Skulle en häst göra allt för sin ryttare som vi ofta säger? Litar de på oss? Och i så fall, litar de på oss som människa, eller som hästkamrat? Jag har hur många frågor som helst när det gäller just hur hästar ser på oss människor. Det värsta är, vem har svaren?
 
Mårten är som jag visat på film (och genom text för den delen) väldigt bra på det sättet att han följer mig och lyssnar på mig. Det som jag dock inte vet är varför. Är han rädd för mig? Är jag högre i rang än honom och det är därför han följer mig? Är det för att jag ger honom mat? Vatten? Kärlek?
 
Jag och en kompis har provat det där lite, när vi var ensamma i ett ridhus med honom lös en gång. Hon hade morötter - jag hade ingenting. I början följde Mårten mig som vanligt, men när han tröttnade eller insåg att min vän hade en morot så gick han till henne istället och följde henne. Efter en stund efter att hennes morötter tagit slut, kom han tillbaka till mig. Vi fann egentligen aldrig någon anledning till varför han gjorde så (mer än att han ville åt morötterna då, såklart) och det grämer mig lite.
 
Det är ju klart att jag vill att Mårten ska vilja följa mig. Att han ser mig som en ledare, en typ av hästkompis, någon som han kan söka skydd hos. Men man märker att han gör även det med andra. Han är inte en sådan häst som bara en person kan hantera, utan tvärt om så skulle nog vem som helst kunna ta hand om honom. 
 
 
Ännu en faktor i just det här är att Mårten och jag (tycker jag) har utvecklat en närmare relation sedan jag flyttade till Hågeryd. Jag upplever att vi kan leka på ett annat sätt nu. Jag kan schasa iväg honom för att sedan kalla in honom igen. Han slutar oftast inte att helt plötsligt följa mig som förr, utan han följer mig vart jag går även om det är någon eller något annat i närheten. Hamnar han på efterkälken så springer han ikapp. Han gör det jag gör helt enkelt. 
 
Vi har på något vis kommit närmare varandra sedan flytten, men jag vet egentligen inte varför. Han brukar lukta på min hand när jag leder honom, speciellt om han blir lite spänd. Han har även en tendens att försöka krypa nära inpå när han blir rädd och spänd - som att jag ska skydda honom. Och jag vet inte varför. Jag har fått höra att han luktar på mig för att se hur min puls är. Känna av om jag är spänd och otrygg. Och det kan jag gå med på, då han oftast lugnar ner sig när han gjort det.
 
Jag har så galet mycket frågor, när det gäller hästars beteende mot oss människor.
Jag vet hur de behandlar varandra, till viss del i alla fall. Men oss då?
 
 
Är det någon som har svar på någon av alla dessa frågor, så tveka inte att skriva!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



POSTAT AV: jen

Jag tror han är kär i dig :))

Han vill vara nära dig hela tiden men ibland, som när han såg morötterna, tror jag att han dels var sugen på morötterna såklart, men också att han skulle göra dig svartsjuk och inte så "på" som man lätt kan bli när man är kär. När det är läskigt ute så tar han bara chansen att få komma ännu närmre dig! Du vet ju varför vi människor kollar skräckfilm med andra könet liksom....

Så, helt uppenbart, han är ju kär i dig!

Svar:
Hahahahahaha du är nog den underbaraste människan i världen!
Frida Holgersson

2013-01-07 @ 15:31:41





NAMN:

MAILADRESS: (visas ej)

URL/BLOGGADRESS:

KOM IHÅG MIG:
VAD HAR DU PÅ HJÄRTAT?

Trackback
RSS 2.0