Idag kändes Mårten riktigt loj till en början. Han höll på redan när han skulle in från hagen. Gick på, hade ingen tanke på att någon gick jämte och ville bestämma helt själv. Vet inte vad som var med honom. I stallet sedan var han som vanligt tycker jag. 

 

Valde att skritta fram en liten runda istället för att göra det på ridbanan och här var han till och från helt ok med på noterna och sedan vandrade koncentrationen iväg och han tittade på något annat och hade ingen lust att lyssna på mig inte. Väl inne på banan var han också i lite av en annan värld. Dessutom var jag lite irriterad för att jag inte tycker sadeln ligger riktigt bra (den lägger sig åt vänster) samt att jag sitter snett och på så vis inte kommer åt med skänklarna. 

 

Höll på hela passet med att bara få Mårten med för hjälperna. Böjde, stretchade och när jag svängde var jag hela tiden noga med att ytterbogen följde med. Det kändes fasansfullt i början men när jag galopperade efter 20-30min så släppte allt. Han var lite springig hela passet och ville inte riktigt ta igenom halvhalterna, men det blir bättre så fort han kommer loss i kroppen.

 

Eftersom det kändes så hemskt i början och jag var allt annat än glad (pga sadel och min snedhet) så sa jag åt Nils att inte ta några kort. Det hade kanske varit roligt att ha ändå, men jag kände verkligen inte för att koncentrera mig ett dugg på något annat än att rätta till mig själv och hästen. En annan dag får det bli helt enkelt.

 

I slutet jobbade Mårten på fint och jag kände att jag hade fått ut vad jag ville av passet. Imorgon blir det, om vädret tillåter, som planerat en uteritt. Hoppas att det är plusgrader så marken inte är stenhård så vi kan galoppera litet.