Det var faktiskt inte förrän jag läste Havrepappas inlägg om TVtiderna för OS inom ridsporten, som jag reagerade. Jag har, vad jag antar, vant mig vid att ridsporten alltid undanskyfflas. Aldrig behandlas likadant som andra stora sporter. Jag har vant mig vid att särbehandlas för att människor inte tror att vår sport är lika viktig.

Jag håller med Havrepappa. Jag håller med honom i allt. Vi trodde verkligen att detta OS skulle vara anorlunda. När vi för månader sedan fick veta att SVT väljer att sända allt från ridsporten, var det troligen inte bara jag som jublade och antog att dem menade på TV.

Men när jag i lördags, för att titta på dressyren, slog på TVen och letade febrilt bland kanalerna var jag först övertygad om att det var någon sändning som dragit ut på tiden. Det var inte förrän när jag tittade på SVTplay en stund senare, som jag insåg, i en djup besvikelse att ridsport inte alls skulle sändas på TV. Det skulle sändas på webben. Som vanligt.

Trots ett vunnet EM-guld, trots ett Jerringpris, trots ökad medial bevakning är vi fortfarande inte värda en plats i TV-tablån och det svider faktiskt i mitt ridsportshjärta. För som vi har kämat, och hoppats på att äntligen få synas. Få titta på bra ridsport i bra kvalité med undansatt tid - bara för oss. Men vi har inte kommit någonstans. Vi står kvar på samma ställe och stampar. Och det värsta är inte att vi står kvar där, utan att vi allihopa trodde att vi avancerat oss uppåt, för att istället för att välkomnas bland resten av sportSverige slås tillbaka till samma plats. Jag börjar tvivla, kommer ridsporten någonsin accepteras och behandlas lika?