I helgen har jag varit på träningsläger uppe på hemmaklubben med massa goa kompisar. Två ridpass om dagen och sedan friskismat och de andra tjejerna har även tränat en hel del duktiga som dem är. Tänkte faktiskt inte berätta om ridpassen i detalj då jag känner att jag inte orkar, så jag nämner väl bara lite kortfattat om allting.

Lördag:
Vi började dagen med ett dressyrpass och då vi bara var två stycken när vi red blev det väldigt mycket träning hela tiden. Mårten kändes helt ok passet igenom, men bättrade sig mot slutet av passet och då kändes han jättefin och lydig. På eftermiddagen sedan skulle vi hoppträna, och Mårten som inte har den bästa konditionen tyckte inte det var speciellt roligt. Men han skötte sig väl, sprang med huvudet upp i vädret och brydde sig inte så mycket om mig men det blev bättre framåt slutet trots att det var långt ifrån bra.

Söndag:
Vi hade samma upplägg som på lördagen med dressyr på förmiddagen och hoppning på eftermiddagen, så vid halv nio påbörjade vi åter igen ett hårt dressyrpass. Dock kändes Mårten mjukare och lite medgörligare än dagen innan, men sen blev jag irriterad över en icke hästreleterad sak och då började han spänna sig och då blir det som att rida på en stålplanka. Han studsar bara upp och ner och springer med huvudet uppe i luften med spikrak hals och vill inte alls lyssna. Men jag får skylla mig själv då det var mitt fel från början. Dock lossnade han lite efter galoppen sedan tyckte jag. 

Vid hoppningen sedan på eftermiddagen kände jag att jag varken orkade eller hade någon speciell lust till att träna. Till råga på allt skulle vi hoppa en bana med stilbedömning vilket aldrig varit min starka sida, men det var bara att bita ihop och rida. Framridningen och framhoppningen kändes verkligen jättedålig. Fick inte igenom någonting och jag kände mig mer eller mindre apatisk. Sista hindret på framhoppningen kändes dock helt anorlunda och bra då han verkligen tog i och hoppade upp sig riktigt fint. Efter det blev det bättre tycker jag. Fick i vilket fall ihop en bra runda med jämnt tempo vilket är min och Mårtens svaga sida och fina vägar. Min sits måste förbättras men har inte jobbat alls på den under tiden jag har haft Mårten, men nu känner jag att det kanske är på tiden... Nu vet jag i alla fall vad jag behöver öva på så nu kan jag göra upp en planering utefter det. Känns skönt.