Ibland undrar jag vart jag tog vägen när det gäller skolan. När jag var yngre kunde jag arbeta ostört och med motivation och intresse hur länge som helst, om nästan allt. Idag orkar jag inte ens tänka på skolarbete, även om jag egentligen tycker det är roligt. Jag vet inte om det är lathet eller om jag helt enkelt bara tröttnade på att lägga ner så mycket arbete på något som egentligen sen inte har någon betydelse. Vissa kallar det skoltrött, men jag vet inte riktigt. Vad innefattar det ordet liksom? Vad innebär skoltrött? För om jag hade fått sova utan att vakna av en väckarklocka och jobba hemifrån hade jag troligen inte varit lika trött och irriterad dagarna i ända. Kanske en skola på distans skulle vara något för mig? Vad vet jag. Det kan man undra.

Kanske är det bara så att jag vill ha det jag inte har, inbillar mig att det skulle vara bättre? Fast jag tror faktiskt det skulle vara bättre på vissa sätt. Jag älskar att diskutera, om personerna man i fråga diskuterar med kan göra det också. Och det skulle ju jag inte kunna göra om jag jobbade på distans. Jag hade inte träffat de vänner jag har idag heller, och det hade väl varit lite tråkigt. Men samtidigt, det finns så mycket mer än bara den där diskussionen som jag vill slippa. Det väger liksom över på den negativa sidan. Jag önskar jag kunde få ledigt.