En sak jag har lärt mig genom åren jag har levt är att alltid stå upp för vad man gör och gjort. Om det så är den mest korkade saken, en sak som sårar och förstör måste man inse att gjort är gjort och man får stå för konsekvenserna.

Jag, precis som alla andra människor i världen gör misstag. Om och om igen. Men man lär sig av dem, och man ska inte vara rädd för att misslyckas. För att bli en bra människa måste man ha misslyckats, hur ska man annars veta vad som är rätt och fel? Jag känner hur många som helst som hålls tillbaka av tanken att inte klara av det som planeras, och visst är det så att man helst vill göra ett hell of a job när du väl gör något, men att slås ner för att man inte vågar tro på sig själv eller ännu värre - inte vågar för rädslan att misslyckas är något av det dummaste man kan göra.

Den personen som inte provar alls har misslyckats redan från början. För man måste våga. Och man måste stå upp för sina handlingar. Man ber om förlåtelse, lär sig, går vidare. Och förhoppningsvis kanske man inte gör om samma misstag igen! Man ska dessutom ha förståelse för att andra också gör misstag, och man kanske ska tänka sig in i situationen. Hur hade jag själv velat bli behandlad?